BAUMANN goes Azure

BAUMANN är sedan 140 år ett familjeföretag med schweiziska rötter som har utvecklats från tillverkare av träartiklar till en internationellt verksam specialist på fjädrar samt stansade och bockade detaljer. I dag tillverkar koncernen vid nio produktionsanläggningar i åtta länder, främst för tillämpningar inom fordons- och industrisektorn. I takt med den internationella expansionen växte även IT-landskapet kontinuerligt, och varje anläggning byggde upp sin infrastruktur efter lokala behov. Varje fabrik har ett eget serverrum, i varje fabrik körs i stort sett samma tjänster och i varje fabrik lagras data lokalt. Med den ökande internationaliseringen uppstod möjligheten att ytterligare förenhetliga den redan centralt organiserade Group IT även på infrastruktur- och datanivå.

Elmar Iten, Head of Group IT hos BAUMANN, hade satt ord på den här spänningen långt före det konkreta migrationsprojektet. De strategiska argumenten för centralisering låg i öppen dager: koncernövergripande och central datatillgänglighet, högre säkerhet och mindre beroende av enskilda anläggningars fysiska säkerhet. Därtill kom personalfrågan. Ett litet, sedan många år samspelt Group IT-team som känner de egna applikationerna i detalj står för substansen, medan molnkompetensen som ytterligare disciplin växer parallellt med migrationsprojektet, buret av utbildningar och ett förändringsarbete som fortsätter även efter den första go-liven.

Medan BAUMANN genomförde en systematisk inventering av det befintliga landskapet aviserade Broadcom, som ny ägare av VMware, kraftiga prishöjningar på virtualiseringslicenserna. Infrastructure & Database Migration Assessment, som ursprungligen skulle ligga till grund för en lugn konsolidering, levererade i det läget precis det material som behövdes: cirka 200 servrar, till största delen på VMware, i en blandning av Windows- och Linux-workloads, fördelade över fabrikerna världen över, med de redundanta tjänster som en per fabrik framvuxen arkitektur typiskt sett skapar. En planerad konsolidering blev därmed ett migrationsprojekt under tidspress, vars prioritet försköts men vars mål förblev oförändrat.

Den tekniska grunden för den reaktionen var redan lagd. Den Azure Foundation som den centrala plattformen bygger på är inte tänkt som en engångsuppsättning, utan beskriven som Infrastructure as Code och därmed ett standardiserat och reproducerbart mönster. En landing zone som underhålls i mallar och pipelines kan utökas utan att varje utökning behöver planeras som ett eget arkitekturprojekt, och den förhindrar möjliga felkonfigurationer av administratören via "click-ops". När BAUMANN behövde reagera på den förändrade licenssituationen kring VMware och med kort varsel behövde ytterligare landing zones i globala Azure-regioner var konceptet definierat inom några timmar, och implementeringen följde inom som mest två till tre dagar. Den flexibiliteten, det har Iten återkommit till vid flera tillfällen, var för honom det egentliga beviset på att arkitekturbeslutet i förväg hade varit rätt.

Migrationens omedelbara effekter ser Iten inom två områden som förstärker varandra: i den agilitet med vilken Group IT framöver kan reagera på förändrade krav, och i riskminimeringen genom att de lokala fysiska beroendena försvinner. Den centrala plattformen frikopplar IT från säkerheten i enskilda serverrum, från begränsad lokal kapacitet och från frågan om när vilken anläggning nästa gång ser över sitt backup-koncept. I stället för en logik per fabrik träder en central arkitektur som förblir både dokumenterbar och regionalt anpassningsbar.

Vad plattformen möjliggör därutöver visar sig i ämnen som inte hade kunnat uppstå i den gamla arkitekturen. Ett team inom Group IT experimenterar bland annat med IoT Hub och arbetar därmed inom ett användningsområde vars förutsättningar inte fanns före migrationsprojektet. App-zoner och nya prenumerationer kan i dag tillhandahållas med rimlig insats, och den tekniska förutsättningen står inte längre i vägen för den faktiska lösningen.